Davids liv i Moçambique

Förlåt för att jag är så slarvig med bloggen. Skärpning utlovas.

I ett par veckor har vår skola haft ett projekt tillsammans med en Moçambiquansk dansgrupp som heter Wucheni.
Vi har fått lära oss två traditionella danser, N'galanga och N'ganda, och efter att ha tränat några veckor hade vi en dansuppvisning för alla som ville titta.
Det här var ingen liten dansuppvisning för föräldrarna, alla i Wucheni (ca. trettio personer) var där och dansade efter att vi hade dansat.
De är otroligt duktiga...

Hur såg det då ut när jag dansade?



Bandet Wucheni:



Alla barnen som dansade:




Jag har tyvärr inga bilder på när Wucheni dansade.

Até proxima!

Imorgon är det skola igen. Dags att gå upp klockan halv sju igen...

I förrgår var jag med om något jag inte gjort förut. Vi (min familj och jag) följde med Helio (moçambiquan som bott i Sverige i sju år och som jobbar på skolan) till hans hemtrakter. Vid 6-tiden på kvällen tog vi en chapa till Maxaquene (stadsdel i Maputo) och lämnade det "fina" Maputo.

En chapa är en minibuss med ca. nio sittplatser som fraktar människor. Det är billigt (kostar ca. en krona) men otroligt trångt. I bussen åker kanske trettio personer och hela tiden pressas det in fler människor. Människor står dubbelvikta över varandra och pressar in sig ännu mer.

Jag lyckades få en sittplats på en del av motorn som stack ut. Jag hade omväxlande armar, ryggar och en handväska i ansiktet.

När vi kom fram till Maxaquene så gick vi genom stan mot Helios hus (en del ropade molongo ,som betyder viting på shangana, efter oss). Vi fick hälsa på hans familj, de är totalt tolv i familjen, och sedan gick vi mot en Baraca.
En Baraca är som en pyttelitet gatukök där de säljer öl, läsk och i den här säljde de också hamburgare. Vi tog en öl (läsk för mig...) åt hamburgare och pratade lite.

Sen gick vi till en annan baraca precis utanför Helios hus. Där drack vi också öl/läsk och pratade med några mocambiqueaner som stod där.

Helio smet in i baracan och spelade musik, både svensk(!) och internationell, vi hade trevligt och tiden rann iväg.

Vid 11-tiden var mitt huvud alldeles fullt av portugisiska ord. Efter att ha försökt förstå sluddrande portugisiska i flera timmar var jag alldeles trött i huvudet. Det kanske var bra att vi drog oss hemåt då.

Det skulle varit kul om jag hade haft en kamera med. Det hade jag inte...

Herregud vad tiden går snabbt! Det känns som att påsklovet startade igår och idag är det nästan slut.

Men tiden går fort hela tiden. Det är redan april och snart sommarlov!!

Efter sommarlovet kommer alla Sveriges 99:or börja i sjunde klass. Man är nervös för att få mera läxor, att inte hamna i samma klass som bästa kompisen, men framförallt, är niorna lika hemska och elaka som alla säger?

Det där kommer jag aldrig att få uppleva. Jag kommer fortsätta gå i grupp tre som vanligt...

För ett tag sen var jag ute på stan och tog lite foton.

Här kommer två intressanta texter som jag såg på vägen:




Skydda er kärlek, testa er för HIV.



Nej till kvinnovåldet!

Nu är det äntligen påsklov! Nu kan jag få vila ut och sova till tio varje dag!!!

De senaste veckorna har jag varit väldigt trött. Vi tror att det är järnbrist. Så det ska bli skönt att vila upp sig.

För en vecka sen satt jag och kollade på mocambiqueansk tv. Det blev reklampaus. När jag sett reklamen blev jag riktigt arg. Familjen i reklamen hade en 42-tums platt-tv och barnen surfade på en Mac pro OCH en Ipad! Och den här reklamen utspelar sig i Mocambique!

I Mocambique är det många som inte har el och ännu färre har internet. Hur kan man då göra en sån här reklam?
Hur känner sig Mocambiqueaner som precis har köpt en liten 18tums tjock-tv efter att ha sparat i flera år?

Vår familj har varken Mac eller Ipad...

Förlåt för att jag inte har bloggat på länge. Jag glömmer helt enkelt bort det. Skärpning David!!!

Igår var jag, Jacob och pappa nere i Baixan för att hjälpa en av vaktmästarna att köpa en synth till sin dotter. Det var inte en enda vit människa därnere (förutom en del indier, det är de som äger affärerna). Den vita överklassen handlar nog på game istället.

De flesta som bor i Maputo bor inte i centrala Maputo (alla stockholmare bor inte i Stockholms innerstad...). Det är där asfaltsvägen byts ut mot grusväg, och tiggarna försvinner (varför tigga, där finns ju inga turister...).

Vi körde hem synthen till honom och sjutsade sen honom till kyrkan.

Senare var vi bjudna på middag till några. Det blev en ganska mörk middag, det var ju Earth hour!
Det verkade inte vara så många i Maputo som visste vad Earth hour var för något. Det lyste i många lägenheter.